Författare: Astrid Lindgren Illustratör: Björn Berg Emil är duktig på att göra hyss och ställa till det, men egentligen vill han ju inget illa - han råkar bara äta jästa körsbär till - sammans med tuppen och grisen. De blir lika berusade alla tre och somnar i gröngräset. Och efteråt när han ska omvända sig och bli godtemplare så bara råkar han tända eld på prostinnan med förstoringsglaset... Men man ska inte ge upp hoppet om Emil. Han är ju egentligen snäll, och när han sitter i snickarboden och har täljt sin etthundratrettionde trägubbe, så ber han innerligt: -Käre Gud, gör så att jag slutar med mina hyss. Beder vänligen Emil Svensson, Katthult, Lönneberga. (RABÉN & SJÖGREN)