Litterärt mästerverk
Perkele anamma, vilken fantastisk roman Susanna Alakoski har skrivit!
T T T T T Tara
En poetisk och urstark läsupplevelse om kamp, kvinnoliv och Finlands våldsamma historia.
M M M M M-magasin
Jag läser Bomullsängeln fullständigt förtrollad av människorna och historien men också av Susanna Alakoskis fantastiska och poetiska berättarspråk. // Det här är en läs- och lärupplevelse som ingen borde missa.
Skånska Dagbladet
Ljuvlig epik
Kulturnyheterna, SVT
Hilda är alls inte ensam. Hon har katten Kisuli. Hon har Sanna-täti, som tar hand om allt och som föddes för en halv evighet sedan, samma dag som elden brände gamla Vasa till aska. Och hon har mor, som fått stirrsjukan och är bortom allt. Far är någonstans i Amerika.
Men när Hilda har vuxit till sig hamnar hon i olycka, får lämna mostrarna, mostermännen och tryggheten på gården Sorola för att tjäna piga, koka lut, byka, sätta potatis, räfsa hö.
Hennes mer oförvägna vän Helli förstår inte varför man ska slita så ont för någon annan och får med sig Hilda till Vasa, till den orangefärgade bomullsfabriken med pipa högre än Trefaldighetskyrkan.
Här ska de arbeta. Här ska de bo och leva. Här ska de bli bomullsänglar.
Med Bomullsängeln inleder Susanna Alakoski en svit romaner om kvinnors liv, arbete och längtan i Finland och Sverige under hela nittonhundratalet. En berättelse om fred och krig, där vardagsliv och världspolitik är trådar i samma väv.
Tårarna rinner när jag läser Susanna Alakoskis precisa prosa där hon beskriver sin mormors liv. Hennes musikaliska berättelse fyller det tomrum som funnits till nu.
Norrländska Socialdemokraten
Det är ett imponerande forskande arbete som Alakoski måste ha gjort både i Finland och Sverige /.../ Det är egentligen inte personerna som är centrum i boken, utan det samhälle som skapas, ändå fäster man sig vid dem. Romanen beskriver stor kärlek och trofast vänskap
Dagens Nyheter
I Bomullsängeln ger Susanna Alakoski liv åt de finska arbetarkvinnornas historia. Det är en historia med stort H som drar upp skiljelinjer mellan släktingar, riskerar vänskaper och hotar liv.
Göteborgs-Posten
Den försagda och anspråkslösa Hilda förblir den som bär berättelsen - hon som kastas ut från den gård hon skulle bli arvtagare till men behåller sin barnatro, sin respekt för överheten och sin ovilja mot att göra sig märkvärdig.
Aftonbladet
Susanna Alakoski skriver om kärlek, lust och glädje, inte enbart utsugning och eländiga arbetsvillkor. Framför allt skänker hon respekt åt de människor som historieböckerna lämnar namnlösa.
Arbetarbladet
En rik roman om kvinnors arbete, liv och vänskap - och om vårt östra grannlands dramatiska 1900-talshistoria. Som så många andra goda berättare låter Susanna Alakoski de stora skeendena speglas i det lilla och personliga.
Norrbottens-Kuriren
Dialogen är rapp och språket ömsom drastiskt, ömsom lyriskt. Berättartonen är säker - en ton av mänsklig utsatthet men också av den styrka som kan växa ur solidaritet och vänskap.
Upsala Nya Tidning
Susanna Alakoski levandegör kulturen genom att skapa nya ord, hon är en sann språkförnyare.
Länstidningen Östersund
Med värme och medkänsla gestaltar Alakoski sammanhållningen kvinnor emellan, hoppet om att få det bättre.
Folkbladet
Alakoskis epik är kärv och drabbande
ETC
Alakoski skildrar knivskarpt hur såväl religion som patriarkat och rovgirig kapitalism exploaterar deras kroppar, sexualitet och arbetskraft. Det kvinnorna har att lita till är många gånger bara varandras solidaritet och omsorger. Här knyter Alakoski tydligt an till en kvinnolinje inom arbetarlitteraturen, tydligast företrädd av Moa Martinsson.
Västerbottens-Kuriren
Det finns en strävsam och målmedveten kraft när Alakoski skriver fram sin egen arbetarlitteratur, och den är svår att stå em
av Susanna Alakoski (Natur & Kultur Allmänlitteratur )
|