»Rauno Rämekorpi började spinna vidare på chaufförens tanke. Visst, han kände ju inte så få kvinnor. /.../ Kvinnorna hade sina goda sidor, det fick man lov att medge ... och naturligtvis var det just kvinnorna som skulle ha hans blommor. Tänk att han inte kommit på den lösningen själv. Det var helt enkelt en lysande idé! Industrirådet målade upp hisnande bilder av de enorma möjligheter blomsteruppvaktningen skulle kunna öppna för honom utan några krångliga förberedelser. Det började vattnas i munnen på honom och samtidigt kände han sig ganska så snäll och hygglig. Fast för den delen som ett riktigt svin också, en galt av värsta sorten.«
- Ur boken
av Arto Paasilinna (Brombergs föglaget)
|