Under de första decennierna av 1900-talet var Selma Lagerlöf (1858–1940) det dominerande namnet på svensk bokmarknad. Hon kom i hög grad att stå i offentlighetens ljus därför att hon var ”den första kvinnan” i så många sammanhang. Före Astrid Lindgren var hon också vår internationellt mest kända författare. Med sina legender nådde hon över Alperna till den katolska världen och med Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige ända till Japan och Kina.
Selma Lagerlöf föddes på gården Mårbacka i Värmland och Vivi Edström börjar med att ställa det kreativa barnet i fokus. Hon följer sedan Selma Lagerlöf genom hela hennes författarskap och slutar med att berätta om Selma Lagerlöf i världen.
Selma Lagerlöf var länge på ett märkligt sätt anonym, men sedan hennes brev blev offentliga 1990 har forskarna kommit henne närmare. Vivi Edströms forskning har ända sedan doktorsavhandlingen 1960 ofta kretsat kring Selma Lagerlöf och här låter hon oss möta en annan Selma Lagerlöf än den blida sagoberätterska vi vant oss vid. Fram växer bilden av en lidelsefull, livsälskande människa som har sin stora lust i skrivandet. Själv framställde sig Selma Lagerlöf gärna som en åskådare på livets scen. Vivi Edström visar att det inte är sant. Selma Lagerlöf tog i högsta grad själv del i känslornas heta spel.
Vivi Edström är också fängslad av Selma Lagerlöfs formspråk, inte minst hennes förhållande till genrer, och visar hur suveränt Selma Lagerlöf i sitt berättande växlar mellan sagor, legender, spökhistorier och sägner för att uttrycka sina intentioner. Ändå dröjde det innan hon fann sin ton och sin röst. Allt hon skrev blev inte bra, men efter några svaga nummer samlar hon sig till nya skriväventyr. Aldrig har hon varit så bra som i den sena romanen Charlotte Löwensköld, menar Vivi Edström.
(Natur & Kultur)
|