Bokens huvudperson presenterar sig så här: ”Jag heter Renée. Jag är femtiofyra år gammal och portvakt på Rue de Grenelle nummer 7 i en småborgerlig fastighet. Jag är änka, kortväxt, ful och småfet, jag har förhårdnader på fötterna och lider vissa självförpestande morgnar av en kadaverliknande andedräkt. Men framför allt motsvarar jag så på pricken karikatyren av en portvakt att ingen någonsin skulle få för sig att jag är mer beläst än alla husets självgoda rika.”
Romanen handlar även om Paloma, en brådmogen 12-åring som bor i fastigheten. Hon är så besviken på allt och alla att hon har bestämt sig för att begå självmord på sin 13-årsdag. När en av husets lägenheter säljs till en japansk herre i sextioårsåldern, blir han en länk mellan de båda kvinnorna. Paloma ser bakom Renées fasad och de blir vänner. Paloma tycker att Renée har ”en igelkotts elegans: en taggig borg utåt … bedrägligt trög, våldsamt självständig men otroligt elegant”.
Citat om boken i andra länder
”Ingen kunde någonsin föreställa sig att denna kärleksfulla och roliga bok med sin filosofiska ådra skulle få en sådan otrolig succé.”
Le Monde (Frankrike)
”Den här andra romanen av Muriel Barbery, en trettioåttaårig fransk författare och filosofilärare, tillhör de mest uppiggande och enastående romanerna på senare år.”
Elle (Italien)
”En underbar social satir, en intelligent guide i konst och filosofi – och en mycket underhållande och rörande historia om två särlingar.”
Medien (Tyskland)
(Sekwa förlag)
|